Den 7 juli, mitt i Semestersverige, höll utbildningsminister Lotta Edholm en presskonferens om ändrade direktiv kring utredningen av vinst i fristående förskolor och skolor. Det gick inte att ta miste på ministerns upprördhet. – Det finns inbyggda fel i friskolesystemet som helhet. Vi behöver ändra drivkrafterna och incitamentsstrukturen helt och hållet, dundrade Edholm.
Jag håller med Edholm, men inte på det sätt som hon menar.
Vinststopp, utökad ägar- och ledningsprövning och skärpta sanktioner ska enligt Edholm hindra ägare från att stoppa skattebetalarnas pengar i egna fickor. Det låter naturligtvis sympatiskt men Edholm följer i tidigare utbildningsministrars okunniga fotspår. Det går inte att dela upp utbildningssektorn i två delar, kommunala och privata, av den enkla anledningen att det finns faktiskt tre! Den tredje, den idéburna, som på något sätt alltid hamnar i skymundan men som alla partiföreträdare, oavsett färg, säger sig vilja värna. Vad ministern tänker om den idéburna sektorn är fortfarande höljt i dunkel.
Den idéburna förskolan eller friskolan delar inte ut vinst till några ägare, man återinvesterar sitt magra överskott. Till skillnad från kommersiella huvudmän består inte de idéburna styrelserna av arvoderade proffsledamöter utan av engagerade ”vardagsmänniskor”; kassörskan på Coop, ingenjören på Volvo, sjuksköterskan på Karolinska eller hemtjänstassistenten i Flen. Det är människor, som du och jag, som är villiga att lägga torsdagskvällar på styrelsemöten eller septemberlördagar på gemensam storstädning av förskolan eller skolan. Som utan att begära någon form av ersättning satsar sin tid på sina barns förskola eller skola. Deras drivkraft är en bättre vardag för barnen. En idealism som vi borde värna – inte trampa på.
Det är självklart att det ska ställas krav på personer som tar emot eller beslutar om skattepengar. Det som är intressant i sammanhanget är att det ställs högre krav på styrelseledamöterna för det lilla föräldrakooperativet i Grums än vad det gör på våra statsråd. Jag kan enkelt konstatera att exempelvis tidigare statsrådet Strandhäll inte hade klarat av lämplighetskravet såsom det är formulerat i nuvarande skollagstiftning.
Som sagt, jag delar faktiskt Edholms uppfattning att vi behöver ändra strukturerna. Men inte med vinststopp och skärpta sanktioner. Lagstiftningen måste i stället kompletteras med regelverk som tar hänsyn till idéburna förskolor och skolor. Jag undrar varför föräldrakooperativet Glada Barn ska skatta för sitt överskott på samma villkor som den kommersiella koncernen. Den första stoppar tillbaka pengarna i verksamheten, den senare väljer att dela ut den till sina ägare. De senaste årens skärpningar av kraven på fristående huvudman har fört med sig en enda sak – de idéburna huvudmännen har bara blivit färre och färre. Regeringarnas förslag och riksdagens beslut har fört med sig en markant minskad mångfald inom sektorn. Färre idéburna huvudmän och en ökning av de allra största kommersiella aktörerna är effekten av den skärpning som genomfördes för fyra år sedan.
Om Edholm, liksom sina företrädare, envisas med att, med alla medel, fortsatt försöka tvinga idéburna förskolor och skolor att anpassa sig till en lagstiftning som är utformad för kommersiella aktörer kommer föräldrakooperativ, stiftelser och andra idéburna aktörer att upphöra att existera. Kanske inte i dag eller i morgon, men om statistiken från de fyra senaste åren står sig så rätt snart.
IV-bloggen 