Roger Akelius köp av Academedia, som sen inte blev något, var en stor snackis. Efter Akelius uttalande om slopade utdelningar störtdök aktien på börsen och sedan var det som följde bara en tidsfråga.
På något sätt blev just denna händelse, för mig, det tydligaste beviset på att allt är anpassat för kommersiella huvudmän och att vi helt saknar en lagstiftning som tar hänsyn till idéburna aktörer. Den idéburna välfärden i Sverige krymper, till skillnad från i övriga EU. Det är inte så konstigt. Till och med utredningar om idéburna aktörer talar om aktiebolag och inte föreningar eller stiftelser. Ibland glömmer man helt bort Svenska kyrkan och övriga trossamfund som gör ett stort arbete inte den idéburna världen.
Om vi vill ha kvar idéburna aktörer, och för att denna samexistens ska bli möjlig, måste vi få en lagstiftning för idéburna välfärdsaktörer. För att använda ett sliten klyscha, låt alla ängens blommor blomma. För att idéburna förskolor ska fortsätta leva måste vi få en lagstiftning som bland annat innebär:
– ingen skatt på överskott (vinst), eftersom det återinvesteras,
– ideella insatser ska räknas med bland tillgångarna i balansräkningen,
– om idéburna verksamheter upphör ska deras tillgångar fördelas till antingen idéburna verksamheter i deras närområde eller Allmänna arvsfonden,
– skulle en idéburen verksamhet inte längre uppfylla kraven, exempelvis utdelning, ska de fem senaste årens överskott beskattas på samma sätt som en kommersiell huvudman. Samma sak ska gälla om en kommersiell aktör vill köpa en idéburen verksamhet.
Jag är övertygad om att det finns bra möjligheter för kommersiella och idéburna aktörer att samexistera och utvecklas. Det handlar helt enkelt om ”you do you, and we’ll do us”. För att vi ska komma dit behöver regering och riksdag vakna och sätta regelverket på plats.
Mimmi von Troil, generalsekreterare
IV – Idéburen Välfärd
IV-bloggen 