Förskolan är viktigt – två ord kan fixa ett växande problem!

Sverige är i internationella sammanhang ett litet land. För att kunna behålla vårt välstånd och vår välfärd är vi helt beroende av export till andra länder, internationella företagsetableringar i vårt land och att vara intressanta för den internationella forsknings- och experteliten. 

Svenskt näringsliv, handelskamrar, regionala och kommunala näringslivskontor jobbar hårt för att öka det globala företagsintresset för Sverige. Våra regeringar, oavsett politisk hemvist, berättar gärna om vilka stora satsningar man gör för att öka internationella företags vilja att etablera i Sverige.  

Allt låter så bra till dess att forskarfamiljen kommer till Sverige. Då blir det bara fel! Familjens barn i skolåldern erbjuds visserligen möjligheten att gå i våra internationella skolor, men de yngre barnen tvingas gå i svensk förskola där huvudspråket är svenska och de erbjuds modersmålsstöd. Intresset svalnar ganska fort för Sverige. Familjen undrar ”varför ska våra barn gå i en svensk förskola och lära sig svenska när vi tänker flytta igen om några år? Dessutom kommer våra yngsta barn att hamna hopplöst efter sina kamrater som går i förskolor i exempelvis USA och England där skolstarten är från fem års ålder, eller i Frankrike där förskoleplikten inträder från tre års ålder”, resonerar familjen och väljer bort Sverige. 

Det finns flera ”internationella” förskolor i Sverige, men de tvingas följa läroplanen som säger att förskolan ”ska lägga stor vikt vid att stimulera barns språkutveckling i svenska”. Det är inte lätt att förklara för oförstående föräldrar med forskaruppehållstillstånd att ditt barn måste lära sig svenska för just nu bor ni i Sverige. 

Två ord är egentligen allt som behövs för att fixa problemet. I skollagen står det bara om internationella skolor, komplettera detta med – och förskolor. Jag påstår inte att detta allena kommer att öka intresset för internationella forskare och experter att tillfälligt arbeta i Sverige men det hjälper till. 

Det är dags att lägga bort självgodhetens rigida hållning när det gäller svenska och förstå att i vissa sammanhang behöver vi faktiskt anpassa oss till att 99,85 procent (faktiskt!) av världens befolkning inte talar svenska. Eller att engelska talas av 1,3 miljarder människor över hela vårt klot.

Mimmi von Troil, generalsekreterare
IV – Idéburen Välfärd