Kulturen som demokratibärare

Förskolans viktigaste uppdrag är att göra våra minsta medborgare redo att inte bara möta framtiden utan att också äga den. I första stycket i förskolans läroplan står det att ”Utbildningen ska också förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på.”

Demokratiska värderingar och mänskliga rättigheter är inte resultatet av en kemisk formel eller en matematisk ekvation, utan en fantastisk, unik vävnad av bland annat historia, kultur, språk och gemenskap. Trots huvuduppdraget enligt läroplanen har det i förskolan varit mycket fokus på teknik, matematik och fysik. Kulturen har hamnat lite i skymundan

Det är inte så många vetenskapliga upptäckter som har förbjudits (Galileo Galilei, Newton och Darwin är de jag kommer på) men listan på förbjudna kulturverk är lång och sträcker sig ända in i vår tid. Bokbål, förstörda kulturskatter och förbjudna konstverk och musikstycken är något som tyvärr har funnits och finns. Mera moderna exempel är talibanernas sprängningar av kulturskatter eller Eddy Grants ”Give Me Hope Jo´anna” som förbjöds av apartheidregimen i Sydafrika 1988. 

Storytelling har länge varit en viktig del av reklambranschen men vi verkar helt ha missat den lektionen inom förskolan och skolan! Läsa sagor, berätta, rita och spela musik och teater skapar sammanhang där vi kan både identifiera oss och tryggt utforska och utmana. Menar vi allvar med de fina orden i läroplanen behöver kulturen inta högsätet i förskolan och skolan.

Höstmörker inbjuder till att kura ihop och ha högläsning eller att välja en bild och skapa en saga med teckningar, teater och annat spännande. Tänk att låta barnen skapa sin egen saga utifrån verk av Zorn, Carl Larsson, Monet, Renoir eller Lasse Åberg, Helene Billgren, Ulla Procopé eller Gertrude Stein.

Kultur är inte bara teater eller bibliotek, kultur är förutsättningen för ett jämställt, jämlikt demokratiskt samhälle.

Mimmi von Troil, generalsekreterare
IV – Idéburen Välfärd

Reformera gärna, men inte på ert sätt

Friskolesystemet behöver reformeras, dundrar företrädare för politiska partier från vänster till höger. Nu senast var det Socialdemokraternas Magdalena Andersson som ville införa etableringsstopp och dra i nödbromsen (SVT 18 april 2024). Det finns ett grundläggande problem, och jag ber i förväg om ursäkt om någon känner sig förolämpad, men det är den enorma okunskap som företrädare för olika politiska partier besitter. Till stöd för detta påstående hänvisar jag till den senaste i raden av 30 år av utredningar om den idéburna välfärden som konstaterade att man saknar kunskap om den idéburna sektorn (att lösningen på denna okunskap var att inrätta ett register tänker jag inte ens kommentera här). 

JA – friskolesystemet behöver reformeras, men inte på det sätt som förs fram i olika populistiska utspel. Vad friskole- och friförskolesystemet behöver är en skyddslag, en lag som skyddar de idéburna verksamheterna!

Alla friskolor (och friförskolor) dras över en kam. Få om några politiska företrädare skiljer på kommersiella och idéburna verksamheter. När det gäller friskolor är det viktigt att komma ihåg två saker. Alla friskolor har en sak gemensamt och en sak som skiljer dem åt:
1. Alla måste göra vinst – det kräver skollagen (man ska ha en god ekonomi)
2. Idéburna huvudmän återinvesterar hela överskottet i verksamheten, kommersiella gör inte alltid det.

Foto: Melker Dahlstrand/Sveriges riksdag

Ingen lagstiftning som hittills har presterats av riksdagen (oavsett majoritet och sammansättning) har tagit hänsyn till skillnaden mellan de idéburna och de kommersiella huvudmännen. Detta är inte en ”one size fits all”. Varje lagförslag som har presenterats har slagit långt hårdare mot den idéburna sektorn. Jag föreslår att riksdagen går åt motsatt håll – börja med att ge de idéburna verksamheterna rimliga förutsättningar för att kunna överleva:
– Skattebefrielse på vinst
– Ideellt arbete kan räknas som tillgång i balansräkningen
– Lättnader när det gäller ägar- och ledningsprövning

Så JA, friskolesystemet behöver reformeras, men inte som ni tycks tro!

Mimmi von Troil, generalsekreterare
IV – Idéburen Välfärd

Förskolan är viktigt – två ord kan fixa ett växande problem!

Sverige är i internationella sammanhang ett litet land. För att kunna behålla vårt välstånd och vår välfärd är vi helt beroende av export till andra länder, internationella företagsetableringar i vårt land och att vara intressanta för den internationella forsknings- och experteliten. 

Svenskt näringsliv, handelskamrar, regionala och kommunala näringslivskontor jobbar hårt för att öka det globala företagsintresset för Sverige. Våra regeringar, oavsett politisk hemvist, berättar gärna om vilka stora satsningar man gör för att öka internationella företags vilja att etablera i Sverige.  

Allt låter så bra till dess att forskarfamiljen kommer till Sverige. Då blir det bara fel! Familjens barn i skolåldern erbjuds visserligen möjligheten att gå i våra internationella skolor, men de yngre barnen tvingas gå i svensk förskola där huvudspråket är svenska och de erbjuds modersmålsstöd. Intresset svalnar ganska fort för Sverige. Familjen undrar ”varför ska våra barn gå i en svensk förskola och lära sig svenska när vi tänker flytta igen om några år? Dessutom kommer våra yngsta barn att hamna hopplöst efter sina kamrater som går i förskolor i exempelvis USA och England där skolstarten är från fem års ålder, eller i Frankrike där förskoleplikten inträder från tre års ålder”, resonerar familjen och väljer bort Sverige. 

Det finns flera ”internationella” förskolor i Sverige, men de tvingas följa läroplanen som säger att förskolan ”ska lägga stor vikt vid att stimulera barns språkutveckling i svenska”. Det är inte lätt att förklara för oförstående föräldrar med forskaruppehållstillstånd att ditt barn måste lära sig svenska för just nu bor ni i Sverige. 

Två ord är egentligen allt som behövs för att fixa problemet. I skollagen står det bara om internationella skolor, komplettera detta med – och förskolor. Jag påstår inte att detta allena kommer att öka intresset för internationella forskare och experter att tillfälligt arbeta i Sverige men det hjälper till. 

Det är dags att lägga bort självgodhetens rigida hållning när det gäller svenska och förstå att i vissa sammanhang behöver vi faktiskt anpassa oss till att 99,85 procent (faktiskt!) av världens befolkning inte talar svenska. Eller att engelska talas av 1,3 miljarder människor över hela vårt klot.

Mimmi von Troil, generalsekreterare
IV – Idéburen Välfärd

Samma krav på alla huvudmän – En trilogi om idéburna förskolor – Del 3 

Alla förskolehuvudmän i Sverige granskas. Detta gäller både kommuner och fristående huvudmän. Men där slutar också likheten. Sveriges 290 kommuner granskas av en statlig myndighet, Skolinspektionen. Sveriges fristående förskolor granskas av 290 myndigheter, alla kommuner.

Det blir inte bättre av att det i princip alltid är samma kommunala förvaltning och nämnd som ansvarar för de kommunala förskolorna och beslutar om budget som ska genomföra granskning. Jag vet inte på vilket annat område din konkurrent beslutar om din intäktsnivå och sedan ska avgöra om du bedriver en bra verksamhet. 

– Kommunerna ska ju vara opartiska säger någon. Ska vara ja, men inte i praktiken. Efter snart trettio år i förskolans värld kan jag bara säga att så är det inte. Jag har upplevt hur kommuner vid sittande tillsyn erbjuder den fristående förskolans förskollärare anställning i kommunen, hur smarta system som utvecklats av den fristående förskolan helt plötsligt dyker upp i kommunens förskolor, hur kommuner säger att de fått ”anonyma” anmälningar mot en populär fristående förskola som råkar ligga intill den kommunala, som saknar barn. Opartiskt och rättssäkert är det inte!

Eftersom tillsynen görs av så många går det inte heller att jämföra kommunala verksamheter med fristående sådana, inte ens i samma kommun. Vi har en lagstiftning som kräver likvärdighet för barnen, för att nå dit borde vi börja med en likvärdighet när det gäller tillsyn. 

Som Cato d.ä. har vi outtröttligt begärt, inte att Carthago bör förstöras, men att tillsyn ska skötas av den statliga Skolinspektionen. 

Det finns ett antal utredningar som pekar åt det hållet – det är dags att gräva upp dem från sin gömda låda på statsrådsberedningen och skicka dem vidare till riksdagen för beslut.

Mimmi von Troil, generalsekreterare
IV – Idéburen Välfärd

Samma krav på alla huvudmän – En trilogi om idéburna förskolor – Del 2 

Det är inte bara när det gäller kunskap, eller som lagstiftningen skriver ”insikt”, som det ställs högre krav på fristående förskolor, kravskillnaden återfinns på fler områden.

Sedan ett par år ställs det tuffa ekonomiska krav på fristående förskolor. Huvudmannen ska ha en rejäl buffert som kan täcka eventuella investeringar eller underskott. Det räcker dock inte – man ska ha en god ekonomi, vilket i praktiken betyder att man ska gå plus. Självklart kan vi alla tycka, det är bra med en god ekonomi. 

För den oinvigde vill jag upplysa att fristående förskolor finansieras med skattemedel. Gällande lagstiftning anger att den fristående förskolan ska få lika mycket i ”barnpeng” som kommunen budgeterar för sin egen förskoleverksamhet. Det känns väl oerhört bra och rättvist. Den känslan dröjer sig inte kvar särskilt länge när man granskar flertalet kommuners bokslut när det gäller deras förskoleverksamhet. Rent krasst är det inte många som får det att gå ihop. 

Många kommuner hävdar med bestämdhet att de följer lagstiftningen för att fristående får samma peng som sina kommunala motsvarigheter i utbildningsnämndens budget. Och att underskotten naturligtvis ska hämtas hem. Vad de inte berättar är att de ”döljer” kostnader genom att lägga måltidskostnaden i en annan nämnd, där den gör miljonunderskott årligen. De låter en annan nämnd bekosta underhåll på kommunala förskolegårdar och låter det underskottet belasta någon annan. Nyligen fick Hässleholms kommun bakläxa för att man hade räknat med för högt barnantal jämfört med verkligheten. Det är klart att pengen blir mindre om man delar med fler huvuden!

Sammanfattningsvis, medan kommunerna år efter år gör underskott ska den fristående förskolan göra ett överskott, på samma eller allt som oftast lägre barnpeng. 

Idéburna förskolor drivs av en övertygelse att man vill bidra till något större, till vårt gemensamma. Det borde därför vara rimligt att man på något sätt fick tillgodoräkna sig de ideella insatserna i de årliga räkenskaperna.

Mimmi von Troil, generalsekreterare
IV – Idéburen Välfärd

Samma krav på alla huvudmän – En trilogi om idéburna förskolor – Del 1 

Man kan undra varför riksdagen ställer hårdare krav på en fristående förskola än på en kommun. Sveriges 290 kommuner står för cirka 80 procent av all förskoleverksamhet i Sverige. 

Sedan 2019 ställs det omfattande krav på den som vill driva en idéburen eller kommersiell förskola. Det handlar om personlig lämplighet och krav på insikt i all den lagstiftning som reglerar förskolan. Det tycker jag är bra! Det ska ställas höga krav på den som både hanterar skattepengar och har ansvar för våra barns lärande. Vän av ordning kan då undra varför det inte ställs sådana krav på den som sitter i den kommunala nämnd som ansvarar för kommunens alla förskolor och skolor!

Med tanke på hur det har sett ut för barnen på delar av Malmös kommunala förskolor med hedersproblematik* och stora brister när det gäller orosanmälningar anser jag att det är förskolenämndens majoritet som bär ansvaret. Det är nämnden som är huvudman för alla Malmös kommunala förskolor. Det är därför högst rimligt att det ställs samma krav på lämplighet och insikt på den som ansvarar för förskoleverksamheten oavsett om det är ett föräldrakooperativ eller förskolenämnden i Malmö. 

Som kuriosa kan nämnas att IV:s föregångare FSO redan 2017 påpekade orimligheten i skillnaden mellan kommunala och fristående huvudmän. Dåvarande regering valde att svara på följande sätt: ”Som anförts ovan är det för den enskilde och för samhället lika viktigt att de som har inflytande i verksamheten är lämpliga, oavsett i vilken typ av organisation som verksamheten bedrivs.”. Fast det gäller alltså inte dem som har hand om 80 procent av alla förskolor i Sverige.

I samband med riksdagsbeslutet 2018 riktade den dåvarande riksdagen två uppmaningar till regeringen; dels skulle även det offentliga omfattas av samma krav, dels skulle regeringen agera om det visade sig att prövningen var till men för exempelvis idéburna aktörer. 

De som gick i spetsen för detta är de partier som i dag sitter i regeringsställning. 

Mimmi von Troil, generalsekreterare
IV – Idéburen Välfärd

*Se blogginlägget ”Skäms Malmö” från den 21 februari 2024

Academedia och Akelius bevisar att idéburna måste få en egen lagstiftning

Roger Akelius köp av Academedia, som sen inte blev något, var en stor snackis. Efter Akelius uttalande om slopade utdelningar störtdök aktien på börsen och sedan var det som följde bara en tidsfråga. 

På något sätt blev just denna händelse, för mig, det tydligaste beviset på att allt är anpassat för kommersiella huvudmän och att vi helt saknar en lagstiftning som tar hänsyn till idéburna aktörer. Den idéburna välfärden i Sverige krymper, till skillnad från i övriga EU. Det är inte så konstigt. Till och med utredningar om idéburna aktörer talar om aktiebolag och inte föreningar eller stiftelser. Ibland glömmer man helt bort Svenska kyrkan och övriga trossamfund som gör ett stort arbete inte den idéburna världen. 

Om vi vill ha kvar idéburna aktörer, och för att denna samexistens ska bli möjlig, måste vi få en lagstiftning för idéburna välfärdsaktörer. För att använda ett sliten klyscha, låt alla ängens blommor blomma. För att idéburna förskolor ska fortsätta leva måste vi få en lagstiftning som bland annat innebär:

– ingen skatt på överskott (vinst), eftersom det återinvesteras,

– ideella insatser ska räknas med bland tillgångarna i balansräkningen,

– om idéburna verksamheter upphör ska deras tillgångar fördelas till antingen idéburna verksamheter i deras närområde eller Allmänna arvsfonden,

– skulle en idéburen verksamhet inte längre uppfylla kraven, exempelvis utdelning, ska de fem senaste årens överskott beskattas på samma sätt som en kommersiell huvudman. Samma sak ska gälla om en kommersiell aktör vill köpa en idéburen verksamhet. 

Jag är övertygad om att det finns bra möjligheter för kommersiella och idéburna aktörer att samexistera och utvecklas. Det handlar helt enkelt om ”you do you, and we’ll do us”. För att vi ska komma dit behöver regering och riksdag vakna och sätta regelverket på plats. 

Mimmi von Troil, generalsekreterare
IV – Idéburen Välfärd

Skäms Malmö!

Tänk dig att det kommer fram att personalen på en förskola inte gör orosanmälningar och upprätthåller hedersnormer på förskolan gentemot barnen. Skulle detta vara en fristående förskola hade svensk media kollektivt tryckt krigsrubriker. Ansvarig kommun hade med all säkerhet återkallat godkännandet. Och med all rätt – våra barn ska vara skyddade från sådant. 

Men nu är det inte en fristående förskola utan det är minst 13 kommunala förskolor i Malmö. Från Skolinspektionen som är ansvarig för granskningen av kommunala förskolor hörs inte ett pip. I dag finns det regelverk på plats för Skolinspektionen att besluta om verksamhetsförbud. Vad väntar man på? 

Bakgrunden till min upprördhet är att i november 2021 briserade rapporten om att det förekom en omfattande hedersproblematik på de kommunala förskolorna i Malmö. Men rapporten var egentligen inte någon nyhet, redan 2019 vittnade pedagoger om att hedersnormer styrde deras och barnens vardag. Ansvarig politiker Rose-Marie Carlsson (S) kände inte till något av detta. Dessutom ansåg hon inte att det som skrevs i rapporten var kopplat till heder (intervju med P4 Malmöhus 18 november 2021). En omfattande utbildningsinsats skulle nå alla förskolor och deras personal 2023. Uppföljning skulle ske genom Malmö stads förskolenämnds systematiska kvalitetsarbete. 

Men så blev det inte.

Facit: Förskolepersonal vill inte delta i utbildningar kopplade till hedersförtryck. Personalen vågar inte göra orosanmälningar för att de är rädda för hotbilden från vårdnadshavare och anhöriga. Personalen själv upprätthåller hedersnormer på förskolan gentemot barnen. 

Fem år är en lång tid. Det innebär att alldeles för många flickor och pojkar har levt genom hela sin förskoletid med skeva hedersnormer, förtryck och utan att någon ansvarig myndighet har reagerat. 

Kom igen – vi kan bättre!!

Mimmi von Troil, generalsekreterare
IV – Idéburen Välfärd

Källor:
P4 Intervju
https://sverigesradio.se/artikel/hogsta-forskolepolitikern-ovetande-om-malmos-hedersproblem

Sydsvenskan 27 november 2021 
https://www.sydsvenskan.se/2021-11-27/malmo-stad-kande-till-hedersproblemen-i-forskolan-redan-2019

Sydsvenskan 21 februari 2024
https://www.sydsvenskan.se/2024-02-21/socialdemokraterna-om-hedersfortrycket-det-har-inget-med-heder-att-gora

Ställ samma krav på alla som driver förskola

Sedan 2019 ställer lagstiftningen krav på att alla som sitter i en fristående förskolas styrelse ska ha insikt i viss lagstiftning. Kravet finns formulerat i skollagens andra kapitel om ägar- och ledningsprövning. Fristående förskolor utgör ungefär 20 procent av alla förskolor, 80 procent är kommunala. Men på ledamöterna i den kommunala nämnden ställs inga krav på insikt i lagstiftning eller regler. 

Det har till och med visat sig så illa att vice ordföranden i den ansvariga kommunala nämnden i en mellansvensk kommun inte ansågs ha tillräcklig insikt för att ingå i styrelsen för en fristående förskola. Men för att ta beslut och ansvara för alla förskolor och grundskolor i kommunen ansågs personen tillräckligt kunnig.  

Det är lätt att bli raljerande men det är faktiskt nämndens ledamöter som beslutar om budget och satsningar/besparingar som berör alla förskolor i kommunen. Nämnden är ytterst ansvarig för tillsyn och granskning av fristående förskolor. Det är alltså dessa personer som beslutar om förelägganden mot fristående förskolor eller återkallelse av godkännande. Det borde därför vara en självklarhet att det ställdes samma krav på insikt i lagstiftning och regler som det gör på de verksamheter som de har tillsynsansvar för. 

För mig är det helt obegripligt att det inte ställs några kunskapskrav på dem som ansvarar för 80 procent av Sveriges förskolor, men det ställs mycket höga krav på dem som driver resten. 

Mimmi von Troil, generalsekreterare
IV – Idéburen Välfärd

Två fel blir inte ett rätt, Kristianstad!

Den första januari i år införde Kristianstads kommun en ny modell för barnpengen i kommunen. Gott så. I stället för att få betalt per timme skulle den nya ersättningsmodellen bygga på barnens vistelsetid i vissa givna intervaller. Det verkar dock inte som om man gjort en riktigt analys av barnens förskoletider för helt plötsligt låg utbildningsnämnden back 10 miljoner mot budget! Ett beslut om minskad barnpeng blev lösningen. Något som både facken och de fristående förskolorna kallar för en ren besparing, men som betecknas som en ”justering” av kommunens tjänstemän.

Inte nog med det, vad både politiker och tjänstemän också hade missat var att samtliga godkännanden för de fristående förskolorna var kopplade till den tidigare ersättningsmodellen. I den fick man betalt per timme och godkännandena är utformade med ett tak på antal timmar och på antalet barn. Effekten av detta är att när förskolan slår i timtaket får man inte betalt för den tid som barnen vistas där. Att begära att fristående förskolor ska idka någon form av välgörenhet gentemot kommunen för att få ner underskottet är väldigt magstarkt.

När förskolorna tidigt i våras begärde att utbildningsnämnden skulle göra om deras godkännanden så att de var i linje med den ersättningsmodell man hade beslutat om fick man först ett blankt nej. Detta sedan ändrades till att ”någon gång i oktober” skulle man titta på saken. Är det konstigt att samtliga 17 friförskolor är kritiska till kommunen? Bemötandet från både den moderata politiska ledningen och tjänstemännen har enligt dem varit arrogant. I ett första skede vågade man inte ens framträda med sina namn i Kristianstadsbladet för rädsla av repressalier från kommunen.

Alla kan göra fel men att med en dåres envishet vägra att rätta till felet är ren och skär dumhet! I vår upp och ner-vända värld är det moderaterna som driver de fristående förskolorna mot nedläggning.

Mimmi von Troil, generalsekreterare
IV – Idéburen Välfärd