Vård, skola, omsorg – tre områden som ligger nära oss alla. Tre områden som berör på ett helt annat sätt än infrastruktur, energi- eller forskningspolitik. Naturligtvis kan dessa tre sistnämnda områden också röra upp känslorna, men då handlar det oftast om ”närmast sörjande”, alltså de som är mera direkt berörda. När vi pratar vård, skola och omsorg anser vi oss alla vara direkt berörda. Vi har gått i skolan, har barn eller barnbarn som går i skola eller förskola. Vi har alla besökt doktorn eller på något annat sätt kommit i kontakt med sjukvården. De flesta av oss har föräldrar eller andra äldre som behöver omsorg och omhändertagande. Vård, skola och omsorg är inne och petar på vårt personliga varande, vårt innersta.
Vård, skola och omsorg domineras av ”kvinnoyrken”, vilket är intressant med tanke på alla tunga lyft inom exempelvis sjukvården och äldreomsorgen. Sektorn är inte heller särskilt välavlönad, vilket är märkligt när den berör det viktigaste vi har, våra barn och älskade familjemedlemmar, vår egen hälsa och vår framtid (de som ska ta över när vi själva går i pension). Hos många lever bilden kvar av att det ska vara ett kall att vara sjuksyrra, förskolefröken eller jobba i hemtjänsten. Sektorn finansieras huvudsakligen av våra gemensamma resurser, våra skattemedel.
Politiska partier framhåller ofta vård, skola, omsorg som lösningen på arbetslösheten. Här kan alla de som står långt från arbetsmarknaden och saknar godkända utbildningar beredas arbete. I nästa stund betonar samma politiska partier vikten av att ha högutbildad personal inom vård, skola och omsorg för att säkerställa kvaliteten i verksamheten. Få områden har varit lika ”utsatta” för utredningar, lagändringar, upprop och uppror och politisk aktivism.
Vi som jobbar med den idéburna välfärden inom vård, skola och omsorg känner igen oss i allt detta. Det vi gör ska betraktas som ett kall samtidigt som vi förväntas ha hög professionalitet. Vi ska inte räkna med att få bra betalt samtidigt som vi förväntas ha en ekonomisk stabilitet. Vi ska fungera i ett system som främst är anpassat till offentliga huvudmän eller privata företag med vinstintresse och som inte tar hänsyn till ideellt kapital eller att överskottet helt återinvesteras. Politiska partier vill gärna verka kraftfulla inom vår sektor. Det råder total politisk enighet om att den idéburna välfärden är en viktig del av samhället och vår gemenskap.
Eftersom återvinning är på modet föreslår jag att ni i stället för att kraftfullt trumpeta ut ”Vi tillsätter en utredning!” återanvänder den omfattande mängd utredningar som ni har gjort under de senaste 30 åren och som inte har lett till några omfattande förändringar. Ta fasta på alla synpunkter, tankar och förslag som vi från den idéburna välfärden har levererat in till er i ett oändligt antal remissvar.
Vi behöver inte ännu ett förslag om register eller att jämställas med privata företag eller offentliga aktörer. Vi behöver en lagstiftning som är anpassad för oss, en lagstiftning som tar hänsyn till att allt överskott går tillbaka till verksamheten, till att vi bidrar till välmående genom att ta vara på varje människa genom volontärsinsatser och gemenskap. Att vi levererar professionella tjänster men med ”extra allt”. Vi vill fortsätta att bidra till vårt gemensamma. Låt oss göra det. Vi behöver inte ännu en utredning – vi behöver konkreta förändringar!
Mimmi von Troil, generalsekreterare
IV – Idéburen Välfärd
IV-bloggen 