Det är dags för den idéburna välfärden att börja skryta och ta livet av våra älsklingar (kill our darlings)!

Vad är det som driver dig? Jag är ganska säker på att de flesta av oss som arbetar ideellt eller inom den idéburna sektorn har fått den frågan. De flesta av oss svarar med något som låter oerhört klichéartat, typ ”Jag tror på ett bättre i morgon och jag vill jobba för det”. Och svaret blir också väldigt likartat – ”Jaha, oj vad duktig du är”.

Efter det ebbar det ut, det blir liksom inte mycket mer till samtal.

Jag har funderat en hel del på detta under mina många år där jag varit engagerad på något sätt i ”det där” som vill skapa en bättre morgondag. Mitt engagemang har omfattat allt från barnens föräldrakooperativa förskola till BRIS till att bre smörgåsar åt hemlösa. Jag har också haft den stora förmånen att i 20 år få leda organisationer som samlar den idéburna välfärden. Resultatet av denna högst ovetenskapliga erfarenhetsbaserade analys är att vi inom den idéburna sektorn måste bli mycket bättre på två saker: att jobba tillsammans och att ”skryta”.

Om du blickar ut över den idéburna välfärdssektorn är vi ungefär lika många intresseorganisationer som det finns behov eller eldsjälar. IV är ett försök till svar på det första – att jobba tillsammans.

Inom litteraturen finns begreppet ”Kill your darlings”. Uttrycket har tillskrivits den brittiske författaren Sir Arthur Quiller-Couch, 1916. Begreppet betyder att man ska ta bort ord, meningar eller annat som inte är väsentligt eller som inte för berättelsen framåt, men som författaren är förtjust i. Att starta IV var inte något storhetsprojekt av FSO:s medlemmar. Vad man såg var att helheten är större än summan av delarna. Därför tog medlemmarna ett gemensamt beslut att ”kill our darling”, alltså vår organisation, ett välinarbetat varumärke och en 25-årig historia för att kunna gå in i en större gemenskap. Det får aldrig bli så att organisationens existens prioriteras högre än medlemmarnas bästa. Det krävs stor insikt och stort mod att göra något sådant. Jag är dock helt säker på att detta är vägen framåt – vi måste jobba tillsammans.

Vi måste också bli bättre på att ”skryta”. Den idéburna välfärden, oavsett om vi talar föräldrakooperativa förskolor, kvinnojourer, stiftelsedrivna äldreboenden, sjukhem som drivs av olika trossamfund eller bygdeägda vårdcentraler tillför mer än summan av delarna. Det handlar om att vi sätter människan i fokus och prioriterar verksamhet före vinstutdelning. En kooperativ förskola erbjuder inte bara omsorg, den erbjuder gemenskap för föräldrarna och möjligheten att utvecklas genom olika förtroendeuppdrag. Genom att våra verksamheter erbjuder volontärtjänster ger vi möjlighet för människor att bidra, ingå i en gemenskap och känna att man är behövd, viktiga delar i att skapa en god folkhälsa, både för givare och mottagare. Vi är duktiga på det vi gör, men vi är inte särskilt bra på att berätta om det.

Så nästa gång du får frågan om vad som driver dig, svara gärna att du räddar världen, men framför allt bjud in den som frågar att vara med på resan. Sänk tröskeln så att det blir lättare för fler att vara med i vår gemenskap.

Mimmi von Troil, generalsekreterare
IV – Idéburen Välfärd

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: