Coronaviruset håller Sverige (och resten av världen) i ett järngrepp. Viruset bär inte på några som helst fördomar när det sprider sin smitta. Coronaviruset/covid-19 berör oss alla, viruset gör inte skillnad på rik eller fattig, bryr sig inte om etnicitet, religion eller samhällsstatus.
Vi närmar oss 13.000 döda, en ohygglig tragedi i vårt lands historia. När katastrofer kommer drabbar de nästan alltid den allra svagaste gruppen hårdast. Pandemin är inget undantag. Men som om det inte räckte har nu vargavintern gjort entré. Hemlösa, missbrukare och utsatta, alla de som lever i utkanten av vårt samhälle, har det extra svårt. Och det blir tydligt, synligt, att vårt offentliga samhälle inte räcker till. De som gör den största insatsen, de som finns närmast, är de idéburna aktörerna som Stadsmissionen, Räddningsmissionen, Frälsningsarmén och många, många fler. Tyvärr är detta inget nytt. När det är kris lutar sig det offentliga mot det idéburna, och vi står alltid stadigt där.
Men behövs de idéburna aktörerna annat än i kriser? Ja, absolut. Idéburna aktörer, organisationer som sätter människan i centrum, där verksamhet är viktigare än vinst, där vinst är ett medel att öka verksamhet, där utdelning av vinst är ett icke-begrepp, behövs i allra högsta grad. Idéburna aktörer finns bland annat inom vård, omsorg, förskola och skola.
Idéburna aktörer befinner sig mitt emellan offentligt och privat, med en alldeles egen drivkraft och unika resurser. I den idéburna organisationen förenas skattemedel, ideella krafter och en holistisk kvalitetssyn till en verksamhet med människan i fokus. Genom det ideella engagemanget av volontärer skapas inte bara ett mervärde i själva verksamheten, det skapar troligtvis en bättre hälsa hos volontären. Det finns spaltmeter av artiklar, böcker, forskning om fem mycket viktiga ord; ”alla behöver känna sig behövda” (everyone needs to be needed). Genom att skapa möjligheter för ideellt engagemang samtidigt som man levererar vård, omsorg eller utbildning av god kvalitet bidrar den idéburna välfärden till vårt gemensamma samhälle på flera plan. För att vi ska kunna fortsätta detta, vårt viktiga uppdrag, både i vardag och i kris, behöver vi få en lagstiftning som ger oss rätt förutsättningar.
Mimmi von Troil, generalsekreterare
IV – Idéburen Välfärd
IV-bloggen 