Kanelbullens dag! Om vi blundar kan de flesta av oss minnas doften av nybakade bullar, minnas känslan av varma bullar direkt från ugnen som är lite mumsigt kladdiga i mitten. Kanelbullen har blivit en symbol för trygghet kopplad till rosaskimrande barndom. Begreppet ”bullmamma” har blivit en synonym för en osjälvisk människa (kvinna) med en stor öppen famn och ett hem där grannskapets barn alltid är välkomna.
På många sätt är den idéburna välfärden, och de som arbetar där, samhällets kanelbulle. Här skapas trygghet i förskolor, äldreboenden och sjukvården. Här finns en öppen famn för hemlösa och kvinnor som söker skydd. Den idéburna välfärden blir ett hem där alla, alltid är välkomna.
Det är lustigt, det finns inte ett enda politiskt parti som är emot idéburen välfärd. Tvärtom, man tävlar i vem som är mest för!
Ändå har vi inom den idéburna välfärden väntat i mer än trettio år på ett lagförslag som ger oss rimliga förutsättningar att fortsätta att arbeta. Skatteregler som tar hänsyn till att vi återinvesterar vårt lilla överskott. Upphandlingsregler som beaktar att idéburen välfärd bidrar med social innovation. En tillsynsmyndighet som bejakar, inte förbjuder mot vite, föräldramedverkan på förskolan.
Det förbereds en proposition om idéburen välfärd och av vad vi har sett så här långt, handlar det inte om det som vi behöver. Det verkar handla om ett register över idéburna aktörer. Ja – ni läste rätt – ett register.
Kära beslutsfattare, riksdagsledamöter och andra som känner sig träffade – ta en rejäl tugga av dagens bulle, och med doft och smak virvlande i era sinnens minne – ge oss mer än ett register. Ge oss möjlighet att fortsätta att vara samhällets ”kanelbulle”.
Mimmi von Troil, generalsekreterare
IV – Idéburen Välfärd
IV-bloggen 