Plakatpolitik och innehållslösa propositioner – nu räcker det!

Sedan början på 1990-talet har utredningar kring den ”ideella sektorn”, ”idéburna aktörer”, ”civilsamhällets betydelse” och liknande avlöst varandra oavsett regering. Politiska företrädare från vänster till höger har ägnat sig åt parollpolitik som förenklade beskrivningar av vad man vill med vår gemensamma välfärd. ”Nej till vinstjakt” ställs mot ”Ja till valfrihet” för att markera skillnad i synsätt om vem som ska utföra välfärden. Under dessa trettio år som debatten har pågått har den idéburna sektorns andel av den totala välfärden minskat, trots att detta är det enda område där samtliga politiska partier förenas – de vill ha mera idéburen välfärd!

När det gäller idéburen välfärd i ett internationellt perspektiv utmärker sig Sverige på ett mindre smickrande sätt. I våra grannländer Norge och Danmark utgör den idéburna sektorn 8 respektive 14 procent av välfärden. Blickar vi mera internationellt är skillnaden ännu större, i USA utgör den idéburna välfärden 31 procent och i Tyskland motsvarar den 49 procent.

Större delen av Europa, ja världen, har för länge sedan sprungit förbi Sverige när det gäller statsmaktens förhållningssätt till den idéburna välfärden. Bland annat har länder som Indien och Italien en särskild lagstiftning för att minska beskattningen av idéburna aktörer. I Portugal, Frankrike och Danmark har man infört lagstiftning för att underlätta för idéburna aktörer. De flesta länder, inklusive Sverige, ser ett behov av och välkomnar idéburna aktörer. Skillnaden är att i övriga världen ges den idéburna verksamheten goda förutsättningar genom en lagstiftning som tar hänsyn till skillnaden mellan offentligt, privat och idéburet. I Sverige saknar vi sådan lagstiftning.

Ett vinstförbud som Vänsterpartiet vill införa (enligt deras kongressbeslut nyligen) är inte ett svar som gynnar idéburna aktörer. Vi måste också göra ett överskott (vinst) för att kunna klara av motgångar och svårigheter. Ett register utan något större syfte än att förbättra statistiken, som regeringen verkar vilja föreslå, löser inte problemen den idéburna sektorn.

För att kunna fortsätta att vara en självklar del av vår gemensamma välfärd behöver den idéburna sektorn:

  • en skattelagstiftning som tar hänsyn till att vi återinvesterar vårt överskott,
  • lättnader när det gäller avgifter för ägar- och ledningsprövning då styrelser byts årligen,
  • lättnader i avgifter när det gäller expansion och nyetablering,
  • särskilt avsatta kontrakt inom upphandling inom hälso- och sjukvård,
  • att svenska kommuner och regioner lär av sina europeiska kollegor för att utöka möjligheten att särskilt peka ut idéburna aktörer vid upphandlingar.

Den idéburna sektorn är tålmodig. Många av oss har i över hundra år verkat för att ge våra medmänniskor ett människovärdigt bemötande och omsorg. Vi vill fortsätta att ge vård, omsorg och utbildning, bidra med sociala innovationer och öka gemenskapen och välmåendet i samhället. Därför behöver vi en lagstiftning som ger oss den möjligheten.

Mimmi von Troil, generalsekreterare
IV – Idéburen Välfärd

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: