Sila mygg och svälja kameler…

Uttrycket kommer från Matteusevangeliet (23:24) och handlar om att göra stor affär av småsaker och samtidigt blunda för långt viktigare saker. Och just nu ägnar sig större delen av svensk politik åt just detta.

”Vinster i välfärden”, ”vinstjakt”, ”förbud mot vinster i välfärden” – uttrycken som har använts av våra politiska företrädare har varit många och svepande. Jag vet inte om det handlar om okunskap eller enkel populism, så jag väljer det förra i stället för det senare. Alla verksamheter måste göra vinst, även vår offentliga sektor. Kuriosa: Regeringen har beslutat om ett överskottsmål som ställer som krav på att den offentliga sektorn ska gå med överskott eller vinst. Det finns ett lagreglerat krav på kommunerna att de ska ha en ekonomi i balans. Vinst eller överskott är ett sätt för det offentliga, företag och organisationer, oavsett vad man sysslar med, att skapa en buffert för att klara av investeringar eller oförutsedda händelser.

Låt oss vara ärliga – det handlar egentligen inte om vinsten i sig utan vad som händer med vinsten.

Inom svensk välfärdssektor (vård, skola och omsorg) finns tre aktörer:
1. Den offentliga sektorn som motsvarar 80 procent
2. Den privata sektorn som motsvarar 17 procent
3. Den idéburna sektorn som motsvarar 3 procent

Till skillnad mot större delen av EU (eller övriga världen) behandlar svensk lagstiftning den privata och den idéburna sektorn som om de vore samma sak. Den lagstiftningen utgår dessutom från att den privata sektorn är norm, och att den idéburna välfärden har att anpassa sig. Det är ganska troligt att denna lagstiftningsmisär i Sverige är anledningen till varför den idéburna sektorn är så försvinnande liten jämfört med länder som Danmark (8 %), Norge (14 %) eller Tyskland (31 %).

Om våra politiska företrädare menar allvar med sin oro över vinsternas användning borde det vara enkelt att åtgärda detta genom att underlätta för den idéburna välfärden att växa. Vår sektor delar inte ut vinst, vi återinvesterar. Att den idéburna sektorn har det tufft i Sverige är inget nytt – för tio år sedan skrev Tillväxtverket en rapport om varför det är så få idéburna aktörer i välfärden.

I princip varje politiskt beslut som tas för att begränsa eller minska handlingsutrymmet för den privata delen av välfärden slår dubbelt så hårt mot de idéburna. Vi har inte utrymme för den ökade administration som ett nytt lagförslag kräver – vi vill att varje krona ska gå till verksamheten, till barnen, eleverna, de gamla, de sjuka och de utsatta i samhället.

När statsministern på en presskonferens säger att det ska vara slut på ”vinstjakten” i skolan och låta mera pengar stanna kvar hos kommunerna skjuter hon samtidigt i sank alla de små idéburna skolorna som hennes parti säger sig värna. Ett klassiskt exempel på att sila mygg och svälja kameler.

Vi är inte den privata eller offentliga sektorn – vi är den idéburna välfärden. Vi behöver en lagstiftning som tar hänsyn till vårt DNA. Vi behöver rätt förutsättningar för att kunna fortsätta att vara en viktig del av den svenska välfärden. Låt oss samtala kring detta och gemensamt skapa förutsättningar för ett bättre Sverige.

Mimmi von Troil, generalsekreterare
IV – Idéburen Välfärd

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: