30 år av utredningar

I veckan kom ett pressmeddelande från regeringen. En proposition för idéburen välfärd ska nu hanteras av riksdagen. Med tanke på hur varmt regeringsföreträdare har talat om oss, den idéburna sektorn, hur viktiga regeringen tycker att vi är, hade man kanske kunnat hoppas på en presskonferens. I stället lyder sammanfattningen så här:

I propositionen föreslås att en ny lag införs som innebär att idéburna organisationer som bedriver offentligt finansierad välfärdsverksamhet ska kunna registrera sig i ett särskilt register. Registreringen ska vara frivillig.

Jaha. Ett register. Ett register som i sig inte kommer att medföra några förmåner eller fördelar. Snarare merkostnader i form av kontroll, ökad administration och mera kontroll. Jag kan konstatera att sedan början på 1990-talet har utredningar kring den ”ideella sektorn”, ”idéburna aktörer”, ”civilsamhällets betydelse” och liknande avlöst varandra oavsett regering. De flesta direktiv som ansvariga regeringar har beslutat om har innehållit tydliga krav på att utredningarna ska skapa förutsättningar så att idéburna aktörer och deras verksamheter ska kunna utvecklas och inte missgynnas av gällande lagstiftning. När utredningarna är klara lyfter de flesta av dem fram en ”kunskapsbrist” inom det offentliga. För att råda bot på denna kunskapsbrist föreslås därför inrättandet av någon form av register. Den nu aktuella utredningen är inget undantag, här föreslås också ett register.

Sverige har svårt att göra som de flesta europeiska länder, medlemsstater i samma union, att skapa en särskild lagstiftning för den idéburna välfärden, en lagstiftning som tar hänsyn till att vi har en minimal administration för att vi vill att varenda krona ska gå till vår förskola, vårt sjukhus, vårt äldreboende, vår kvinnojour eller vårt härbärge, bara för att nämna några exempel. Att peka på att det finns möjlighet att upphandla på sociala kontrakt är inget plåster på såren. Den möjligheten har funnits länge, det är bara det att Sverige har valt att inte tillämpa den.

Kära riksdagsledamöter, här har ni nu en möjlighet att skicka tillbaka denna utredning till regeringen och begära att den och vad 30 års tidigare regeringar har underlåtit att göra – ta fram en lagstiftning för idéburen välfärd. En lagstiftning som inte beskattar vårt lilla överskott som vi återinvesterar i våra verksamheter, som inte ger oss ytterligare pålagor som tar pengar från barn, kvinnor, gamla och sjuka för att tillfredsställa allt mera krävande byråkratiska system. En lagstiftning som tar hänsyn till det vi är och det vi gör. En lagstiftning som, precis som vi, sätter människan i fokus.

Mimmi von Troil, generalsekreterare
IV – Idéburen Välfärd

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: