Offentlig, allmän, privat, kommersiell, idéburen, kooperativ, vinstutdelande, ideell, marknadsstyrd – vem är egentligen vad inom välfärden?
Vår välfärd finansieras av oss alla, via skattsedeln. Barnen är vår gemensamma framtid, alltså är det självklart att vi solidariskt bidrar till deras utbildning. De gamla i samhället har byggt upp vårt nuvarande välstånd, därför är det lika självklart att vi gemensamt bekostar deras sjukvård och omsorgsbehov. Det ligger en trygg tanke i att rätten till en bra skola, en god sjukvård och värdig äldreomsorg inte styrs av din inkomst.
I ungefär 150 år har den svenska välfärdsleverantören huvudsakligen varit det offentliga, genom kommuner och regioner (tidigare landsting). Att vår välfärd finansieras gemensamt behöver inte vara liktydigt med att den ska utföras av det offentliga. Det är faktiskt så att en majoritet av svenska folket tycker att man ska ha rätt att välja skola, förskola, vårdcentral, hemtjänst eller äldreomsorg.
Av tradition är det offentliga den största leverantören av välfärdstjänster (ca 80 %) i Sverige och resterande är ”icke-offentliga”. Att kalla alla ”icke-offentliga” för privata innebär att man jämställer stora börsbolag och ideella föreningar. Jag vill verkligen understryka att jag inte talar om kvaliteten i välfärdstjänsten utan om den logik som styr vem som levererar. För idéburna aktörer är inte drivkraften ekonomisk vinst utan att skapa värden för människor.
Den idéburna välfärden består av organisationer och företag som vill påverka och skapa lösningar där man ser brister eller behov, där ett eventuellt överskott inte är målet utan ett medel för fortsatt utveckling. Allt återinvesteras i verksamheten. Ett idéburet företag drivs inte för att skapa egen vinning, utan för att långsiktigt gynna samhället och dess medborgare.
Vi har en annan logik än det offentliga och det kommersiella. Exempelvis är det inte rimligt att beskatta vårt lilla överskott, som vi helt återinvesterar, på samma sätt som en vinst som delas ut till aktieägare. Att säga det är omöjligt att värdera ideellt arbete som insatser i balansräkningen är lika tokigt.
Vi är vad vi heter – idéburen välfärd. Låt oss få fortsätta att tjäna det svenska folket. Ge oss en lagstiftning som förstår vår logik – den idéburna.
Mimmi von Troil, generalsekreterare
IV – Idéburen Välfärd
IV-bloggen 