Gärna kärlek, men först rimliga villkor!

Citatet ovan är en travesti på socialdemokraternas valaffisch i extravalet 1958, ”Gärna medalj men först rejäl pension”. Det finns inte ett enda politiskt parti som inte tycker att idéburen verksamhet är viktig, tvärtom. Från vänster till höger är alla noga med att i varma ordalag framhålla hur bra de tycker att det är med idéburen välfärd. Tyvärr stannar alla partier där. Från ord till handling är det ljusår.

I över trettio år har regeringar av olika färg beställt utredningar om hur man kan förbättra villkoren för den idéburna välfärden. Samtliga utredningar har stannat vid att föreslå ett register. På vilket sätt detta register skapar rimliga villkor för den idéburna välfärden framgår inte. Inte någonstans, inte i någon utredning.

Den idéburna välfärden marginaliseras i allt större utsträckning samtidigt som politiken älskar oss. Hur är det möjligt? I Sverige är endast tre procent av välfärden idéburen. Motsvarande siffra i exempelvis Danmark ligger på 13 procent, i Tyskland nära 49 procent. Den avgörande skillnaden mellan Sverige och övriga EU är att Sverige helt saknar en sammanhållen politik och lagstiftning som förstår och bejakar den idéburna välfärden.

I januari 2018 kom Tillväxtverket ut med en handledning som heter Sociala hänsyn och reserverad upphandling – En guide för kommunpolitiker och offentliga inköpare”. För att vara en statlig myndighetsprodukt är denna handledning oerhört konkret. Den ger tydliga exempel på hur det offentliga kan tillämpa social hänsyn vid upphandling. Handledningen innehåller dessutom en gedigen hänvisning till gällande upphandlingslagstiftning.

Nu har återigen en proposition landat hos riksdagen. En proposition som likt sina föregångare – föreslår ett register. Därutöver slår propositionen in öppna dörrar när det gäller social kontrakt vid upphandling. Det som saknas är ett tydligt förslag kring exempelvis beskattning och avgifter. Till skillnad från stora delar av EU har Sverige valt att beskatta idéburen välfärd som om det vore vilket produktionsföretag som helst. Ingen hänsyn tas till att ett eventuellt överskott återförs till verksamheten.

Det den idéburna välfärden behöver är välinformerade beslutsfattare som kan ställa krav på social hänsyn vid upphandlingar. Vi behöver en lagstiftning som tar hänsyn till att överskott inte innebär utdelning till externa ägare utan en hundraprocentig återföring till verksamheten, och som beaktar möjligheten att räkna ideellt arbete som en tillgång.

Så kära politiker, älska oss gärna men ge oss rimliga villkor att inte bara överleva utan att växa och utveckla våra verksamheter. Det tjänar både samhället och medborgarna på. Idéburen välfärd är välfärd med människan i fokus.

Mimmi von Troil, generalsekreterare
IV – Idéburen Välfärd

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: