Frågan om vinstutdelning i välfärden har länge bubblat i den politiska debatten. Saken har bland annat belysts av Ilmar Reepalu i utredningen ”Ordning och reda i välfärden”. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har tydligt utryckt att de är emot vad de kallar ”vinstjakten”. Liberalerna har nyligen gjort en kursomläggning i frågan och öppnar upp för viss vinstbegränsning. Centerpartiet, liksom Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna, säger än så länge ja till vinstutdelning.
I debatten kopplas oftast frågan om vinstutdelning till medborgarnas rätt till valfrihet inom välfärden. Vad svenska folket tycker om vinstutdelning och valfrihet är väldokumenterat. I varenda SOM-undersökning* sedan 2014 säger svenskarna nej till vinstutdelning samtidigt som man säger ja till valfrihet. Tyvärr verkar våra politiska partier bara höra den del av svenskarnas svar som passar in med den egna övertygelsen. Och vi landar i den klassiska vänster-höger-uppdelningen. Vänstern vill införa vinstförbud och högern säger att då kommer medborgarnas rätt till valfrihet att begränsas. I sammanhanget gör samtliga partier sig skyldiga till ett stort tankefel – de menar att allt som inte är offentligt drivet betraktas som en homogen privat sektor. Men så ser inte verkligheten ut! Den privata eller icke-offentliga sektorn består av två grupper – de kommersiella företagen och de idéburna organisationerna.
Den idéburna välfärden bygger inte på lönsamhetskrav eller verksamhetsbyråkrati, utan på en grundidé om en behovsstyrd och solidarisk välfärd. En välfärd som sätter människan, inte verksamheten eller vinsten, i centrum. Vinsten, alltså det lilla överskott den idéburna huvudmannen gör, återinvesteras. Det handlar om vinster till välfärden.
Varje beslut som hitintills har fattats av riksdagen för att ”begränsa” de kommersiella aktörerna inom välfärden har slagit mycket hårdare mot den idéburna sektorn. Ta ägar- och ledningsprövning inom förskolevärlden som exempel. Självklart ska de som tar emot våra skattepengar ha insikt i kraven på förskolans område. Självklart ska man även vara en laglydig person när man driver en förskola. Men de ökande kraven gynnar kommersiella aktörer som har råd med arvoderade professionella styrelseledamöter. Föräldrakooperativa förskolor fungerar därför att engagerade föräldrar lägger sin kvällar och helger på styrelsemöten och ”fixardagar”. Helt utan arvoden.
Vägvalet i svensk politik handlar inte om vinstbegränsning ställd mot valfrihet. Det handlar om att välja det tredje alternativet – att skapa förutsättningar för den idéburna välfärden att växa och utvecklas. För att kunna göra det måste politiken förstå den idéburna sektorn. Den som är bäst lämpad att berätta om oss, de idéburna, är inte företrädare för det offentliga eller näringslivet utan vi själva. Från IV – Idéburen Välfärd deltar vi gärna i denna kompetensutveckling av våra politiker. Vi ser gärna att våra beslutsfattare väljer vägen som leder till ökade vinster till välfärden.
Mimmi von Troil, generalsekreterare
IV – Idéburen Välfärd
*SOM-institutet är en oberoende undersökningsorganisation vid Göteborgs universitet.
SOM är en akronym för Samhälle, Opinion och Media.
IV-bloggen 